Budo-Boel
Idag har jag lärt mig att ta mig ur följande när jag låg på rygg:
- Strypgrepp av pojke som satt bakom mig
- Strypgrepp av pojke som satt vid sidan om mig
- Strypgrepp av pojke som satt på min mage
- Strypgrepp av pojke som satt mellan mina ben
När jag gick hem från träningen så gick jag den mörkaste vägen som jag kunde hitta och försökte se ut som ett lätt offer. Allt för att bli lite lagom överfallen bakifrån, från sidan, från magen eller från mellan benen. Nu undrar jag: är det något fel på mig eller är jag bara allmänt dedikerad?
Och hjärtan! Glöm för FAN inte HJÄRTAN! ♥ ♥ ♥
Det cirkulerar många "kopiera detta vidare"-statusar på Facebook. Följande är den bästa jag läst på länge. Innehållet. Grammatiken. Ordvalen. Jag dör lite inombords:
"Det var en gång en kille som var 16 år vars mamma hade ett öga och pojken skämdes väldig mycket över att hon hade ett öga, en dag kom hon till skolan för att hälsa på, hon gick in i klassrummet och alla stirrade på henne och skällde ut henne och sprang hem gråtande, nästa dag när han gick till skolan mobbade eleverna hans mamma, han sprang återigen hem. men han rymde hemifrån från sin mamma och från sitt hus. tiden gick och pojken blev äldre, gifte sig, skaffade barn och en dag kom mamman och hälsade på. han öppnade dörren och hans barn skrattade åt henne, han skrek: vad vill du? försöker du skrämma mina barn eller?!
efter ett år kom grannarna och sa: din mamma har dött. han brydde sig inte, en vecka senare fick han ett brev skrivet av sin mamma...
" Förlåt min son, det var inte meningen att skämma ut dig, men när du var lite var du med om en olycka och förlorade ditt öga så jag gav dig mitt ena öga."
Respektera kvinnan som födde dig! ♥
Kopiera detta om du älskar din mamma ♥"
Sagan om juj...jiuju... kampsportssystrarna.
Det var en gång två systrar. Den ena systern hette Boel och den andra hette Åsa. Boel var född innan Åsa så Boel var äldst trots att alla alltid påpekade att Åsa verkade äldre både till utseende och beteende. I sådana situationer brukade Boel vända sin truckerkeps bak och fram, skrika "MEN DUUURÅÅÅ!" och sticka iväg på sin kickboard.
I vintras provade Boel och Åsa på karate. Både Boel och Åsa var naturbegåvningar men slutade på karaten för att de inte gillade små fula barn som var för kaxiga i relation till sin längd. Då bestämde Boel och Åsa sig för att testa på Jujju-ujtjt-suuu istället. Men oroa er inte, vid sagans slut vet de nog både hur det stavas och hur många bindestreck där ska vara.
I vintras provade Boel och Åsa på karate. Både Boel och Åsa var naturbegåvningar men slutade på karaten för att de inte gillade små fula barn som var för kaxiga i relation till sin längd. Då bestämde Boel och Åsa sig för att testa på Jujju-ujtjt-suuu istället. Men oroa er inte, vid sagans slut vet de nog både hur det stavas och hur många bindestreck där ska vara.
När de skulle gå på sitt första pass så var de lite osäkra på om de kommit rätt. De gick innanför dörren, tittade ner på golvet och studerade skorna som folk ställt där:
"Attans järnspikar", tänkte Boel och Åsa. "Detta säger ju inget om ifall vi hamnat på jujujuj--jujuututut-suuiuu-klubben... Detta är ju bara ett bevis på att vi är kvar i Trelleborg!".
Så Boel och Åsa fick fråga i receptionen. De skulle gå runt ett hörn och sen genom en hall och sen svänga åt ett håll och sen svänga tillbaka och sen gå lite till. Boel och Åsa ångrade bittert att de inte tagit med sig matsäck, vandringskängor och en såndär rödhårig och skitdryg snubbe som alltid dör genom att bli uppäten av en flock isbjörnar på vandringsäventyr i filmer.Efter att ha vandrat och vandrat i vad som kändes som en evighet så såg de plötsligt en skylt:
Eftersom Boel och Åsa fortfarande inte riktigt visste hur jjujjju-tuuujjuu-ssujju-juujjtu-su stavades (och eftersom att det bara blev värre för varje gång de försökte) så funderade de på om de kanske var framme här. Men magkänslan (= receptionistens vägbeskrivning) sa åt dem att fortsätta. Så de fortsatte. Logiskt nog.
När de äntligen var framme vid sin nya Dojo så hände det som bara händer på lågstadiet. Brandlarmet gick på grund av att ett äckligt litet barn hade sagt: "Paaaappaaaa vad är det hääääär?" och tryckt på brandlarmsknappen. Så brandlarmet började tjuta och alla rusade ut med sådan inlevelse att Boel starkt misstänkte att de haft Die Hard-maraton dagen innan. Det var så medryckande att Boel var nära att ropa: "Spring! Spring för livet! Skit i tyskarna, de ligger ändå typ asdöda och värsta blodiga i hissen! Yippee-ki-yay, motherfucker!".
Väl ute var både Boel och Åsa halvdöva. Men det gjorde ingenting:
För Hörselskadades Förening huserade i samma lokaler. Det äckliga lilla barnet var uppenbarligen i maskopi med HRF och försökte värva medlemmar med ytterst fula metoder. Boel tänkte att det här var minsann ett fall för James Bond, men vid det här laget var hon så trött på att hon alltid kopplade verkligheten till hennes favoritactionfilmer så att hon tänkte inte vidare på den tanken utan började tänka på sex för att hålla värmen istället.
Eftersom Boel och Åsa fortfarande inte riktigt visste hur jjujjju-tuuujjuu-ssujju-juujjtu-su stavades (och eftersom att det bara blev värre för varje gång de försökte) så funderade de på om de kanske var framme här. Men magkänslan (= receptionistens vägbeskrivning) sa åt dem att fortsätta. Så de fortsatte. Logiskt nog.
När de äntligen var framme vid sin nya Dojo så hände det som bara händer på lågstadiet. Brandlarmet gick på grund av att ett äckligt litet barn hade sagt: "Paaaappaaaa vad är det hääääär?" och tryckt på brandlarmsknappen. Så brandlarmet började tjuta och alla rusade ut med sådan inlevelse att Boel starkt misstänkte att de haft Die Hard-maraton dagen innan. Det var så medryckande att Boel var nära att ropa: "Spring! Spring för livet! Skit i tyskarna, de ligger ändå typ asdöda och värsta blodiga i hissen! Yippee-ki-yay, motherfucker!".
Väl ute var både Boel och Åsa halvdöva. Men det gjorde ingenting:
För Hörselskadades Förening huserade i samma lokaler. Det äckliga lilla barnet var uppenbarligen i maskopi med HRF och försökte värva medlemmar med ytterst fula metoder. Boel tänkte att det här var minsann ett fall för James Bond, men vid det här laget var hon så trött på att hon alltid kopplade verkligheten till hennes favoritactionfilmer så att hon tänkte inte vidare på den tanken utan började tänka på sex för att hålla värmen istället.
Nu är sagan slut och Boel och Åsa vet fortfarande inte hur man stavar till jujujjtuuutu-suujjujj-tusuusju-jujuju för klubben hette Trelleborgs Budokai. De vet uppenbarligen inte själv hur man stavar till juj... ja, ni fattar.
Äggd (sjukt långsökt ordvits)
En fågel bajsade precis på mig. Men det gör inget, för jag är en sån tjej som har desinficerande våtservetter istället för kondomer i handväskan.
Nacturnal activity
Jag och Terese väntar på tåget. Är detta väntbänkar för oss som inte är så långa? Ellervadådå? Bara så man inte gör fel och skämmer ut sig menar jag...
Ang. Facebook (sjukt formell rubrik)
Jag har länge funderat på att städa min Facebook. Jag har idag 362 vänner där och jag kan säga att jag känner långt ifrån alla. Vissa är gamla vänner jag inte längre har kontakt med. Andra är nya vänner som jag knappt känner. Många är bloggläsare. Jag tror (men är inte helt säker än) att jag vill ta bort majoriteten. Jag har liksom inte minsta koll på vem som egentligen ser vad jag lägger upp på Facbook.
Så nu har jag aktiverat prenumerantfunktionen. Alla de inlägg jag väljer att göra offentliga kan ses, gillas och kommenteras av de som prenumererar på mina inlägg. Jag är inte helt hundra på hur det fungerar eftersom jag inte själv kan kolla det. Men jag vill bara flagga för att vissa av er kanske kommer att försvinna från min vänlista inom den närmsta framtiden. Ni får hemskt gärna börja prenumerera på mina inlägg om ni vill det. Jag hopaps att ni förstår och accepterar det beslutet. Jag har blivit så himla glad när ni lagt till mig som vän, det är jättesmickrande, men jag känner att min Facebook är full av människor som jag faktiskt inte känner. Så nu vet ni det!
Sen ska jag bara orka ta tag i detta också. Så vi får väl se om det ens blir något av det...
Sen ska jag bara orka ta tag i detta också. Så vi får väl se om det ens blir något av det...
Ehm eh hehe
Nu ska jag iväg på exjobbsmöte med min lärare i Lund. Då kanske ni undrar varför det ser ut som att jag ska hem till en tjejkompis i Lund och dricka vin och sen åka in till Malmö för att dricka ännu mer vin? Det är bara för att jag ska göra det. Efteråt.
Inte för att vara sån...
... men det här är mitt femte (EFF-E-EM-TE-E) blogginlägg idag. Just detta räknas egentligen inte, för jag vill egentligen påpeka de fyra andra som verkligen är av substans. Men oavsett vilket så hade det ju kanske varit trevligt om ni kunde vara så jävla vänliga och faktiskt påpeka detta? Lite feedback? Lite konstruktiv kritik?
Och jag kom på att ni kanske ville se lite bröllopsbilder? Då kan jag berätta att ni har världens tur eftersom jag har en uppsjö av bra bilder på mig från bröllopet - NOT? Det finns tre feta fotoalbum som Kajsas och Martins bröllopsfotograf lagt upp på Facebook men jag förhåller mig inte normalt till kameran på en enda jävla bild. Nåja, det viktiga är ändå att varenda vinkel och vrå av min äckligt dyra Armaniklänning kom med på bild.
Såhär såg jag ut från sidan när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut från sidan när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut bakifrån när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut bakifrån när min syster gifte sig.
NÄMEN VAD BRA! En bild på hur jag såg ut FRAMIFRÅN när min syster gifte sig. Så sjukt jävla passande och vältajmat att springa rundor på scenen mitt i bröllopsvalsen.
Och jag kom på att ni kanske ville se lite bröllopsbilder? Då kan jag berätta att ni har världens tur eftersom jag har en uppsjö av bra bilder på mig från bröllopet - NOT? Det finns tre feta fotoalbum som Kajsas och Martins bröllopsfotograf lagt upp på Facebook men jag förhåller mig inte normalt till kameran på en enda jävla bild. Nåja, det viktiga är ändå att varenda vinkel och vrå av min äckligt dyra Armaniklänning kom med på bild.
Såhär såg jag ut från sidan när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut från sidan när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut bakifrån när min syster gifte sig.
Såhär såg jag ut bakifrån när min syster gifte sig.
NÄMEN VAD BRA! En bild på hur jag såg ut FRAMIFRÅN när min syster gifte sig. Så sjukt jävla passande och vältajmat att springa rundor på scenen mitt i bröllopsvalsen.
Still going strong...
Som ni säkert vet så har jag en och annan (okej, alldeles för många) av mina bloggläsare på Facebook. En av dem heter Malin och hon gör saker av järn (eller silver) (skitsamma, det är ämnen från det där periodiska systemet båda två, så hur stor kan skillnaden vara liksom?) som hon fotograferar och publicerar bilder på. Hon verkar själv tro att det är smycken hon gör, men som lekman inom området så kan jag ju säga att det mer ser ut som små vassa saker som man kan flå kaninungar med.
Men till saken. Hon publicerade nyss en status om växtvärk och då jag är expert inom området (herregud vad jag kategoriserar mig själv inom olika områden idag!) så valde jag att skriva en för mig relativt seriös kommentar:
Och mitt i denna djupt seriösa (i alla fall från min sida sett) benrelaterade diskussion så kommer det in en annan brud i diskussionen och gör mig värsta generad (Observera: generad i min värld är ungefär samma sak som sjukt drygt jävla självgod).
Men till saken. Hon publicerade nyss en status om växtvärk och då jag är expert inom området (herregud vad jag kategoriserar mig själv inom olika områden idag!) så valde jag att skriva en för mig relativt seriös kommentar:
Och mitt i denna djupt seriösa (i alla fall från min sida sett) benrelaterade diskussion så kommer det in en annan brud i diskussionen och gör mig värsta generad (Observera: generad i min värld är ungefär samma sak som sjukt drygt jävla självgod).
Tillverkning av egen väska gone wrong
En tant framför mig har den här väskan hängandes över armstödet. Den ser minst sagt ut att vara himmagjord. Jag undrar hur hon tänkte där? "Hmm... Först vill jag ha ett groteskt lapptäcke i vansinnigt trista kulörer som grund. Men hur ska jag få väskan att bli lite mer dyster så att den framkallar ännu mer obehag hos människor i min omgivning? Jo, jag vet! Jag rotar fram det där gamla fotot på min mentalt störda gammelgammelgammelmormor och hennes ännu mer mentalt störda systrar som mördade alla invånare i en hel by, brände ner alla lekstugor och åt upp alla byns katter levande. Och sen sätter jag fotot mitt i lapptäcket som en symbol för världens elände och förfall. Ja, så gör jag!"
You've been bamboozled!
Hehe. Där lurade jag er allt! Är min tröja röd/vit-randig? Nej! Är mina skor röda? Nej! (Okej, det kan ni inte se, ni får helt enkelt lita på mig!). Detta är ett ypperligt exempel på hur vilseledande internet kan vara. Man läser en sak och så visar det sig att verkligheten är helt annorlunda. Som den gången jag läste att man kunde göra eget glidmedel av vatten och mjöl. Inte alls sant, visade det sig.
Jag ska cykla hemifrån om en halvtimme...
... och jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på mig!
Ni kanske tror att jag skojar nu - men det GÖR jag inte! (Eeeeelllleeer?) (Hmmmm?)
Ni kanske tror att jag skojar nu - men det GÖR jag inte! (Eeeeelllleeer?) (Hmmmm?)
Jo förstår ni, såhär är det: Först ska man bestämma sig för vilken typ av skor man ska ha idag. Detta är sedan avgörande för vilken typ av strumpor man ska ha på sig. Detta beslut måste tas innan man tar på sig sina byxor. Byxorna ska i sin tur matchas med en tröja som även matchar med skorna man valt ut. Hittar man ingen tröja så måste man börja om från början med skorna, strumporna, byxorna osv.
Ja, så nu sitter jag här i endast ett par trosor och bloggar. Av alla dagar jag kan få för mig att blogga så är det precis när jag har en halvtimmes klädpanik. Som om det någonsin skulle kunna göra saken bättre? Nä, nu får ni ursäkta mig. Jag har precis bestämt mig för att ta på mig mina röda sneakers idag. Och om ni inte berättar detta för någon så kan jag avslöja en hemlighet: jag har gått händelserna något i förväg i mitt huvud och tänkt mig att jag ska ta min röd/vit-randiga tröja till detta. Men i praktiken tänker jag givetvis bestämma mig för strumpor och byxor först. Någon ordning får det ju vara!
En helt vanlig konversation med min svåger...
Bara en snabb fråga...
Jag har testat den där nya funktionen på FB som gör att man kan göra en status "public". Nu undrar jag lite hur det fungerar. Jag fattar ju att vem som helst kan se den (hallå, jag sov liksom inte mig igenom ALLA engelskalektioner?) men kan alla gilla/kommentera den? Jag ser gärna att ni (som inte är mina vänner) (trots att majoriteten av er är det) (till min stora sorg, ni är skitdryga och elaka allihopa) (speciellt Ellinor, hon kan dra åt helvete!) går in på min Facebook och kollar läget. Jag är nyfiken på hur hela grejen fungerar. Jag funderade först på att ta bort min syster som vän och be henne gå in och kolla hur det ser ut. Men det skulle nog kunna klassas som såndär "överdrift" (jag vet inte riktigt vad det är för något, men tydligen är det oftast inte så uppskattat).
Nu måste jag läsa projektledningsmetodik och någon dansk text om en fem gånger fem-metod. Hoppas den handlar om sex. Attention whore
Häromdagen kom jag på en ny lek. Jag satt och pluggade med Sofia. Plötsligt råkade hon snudda vid mitt ben med sin fot och ursäktade sig med ett tyst "oj, förlåt". Jag tittade upp på henne med en svagt dömande blick. Sen tittade jag ner i min bok igen och mumlade "attention whore" för mig själv.
Dagen därpå var jag ute och gick med min syster. Plötsligt nös hon och jag gjorde samma sak igen. Tittade dömande på henne, tittade bort och mumlade "attention whore".
Asså fattar ni grejen? Fattar ni vilken sjukt rolig lek? När någon råkar göra något minimalt störande så är man genast där och förstorar upp grejen och anklagar personen i fråga för att vara uppmärksamhetskåt. Detta kan alltså vara när någon råkar knuffa till en, när någon nyser eller när någon spränger något i luften.
Så varsågoda och börja använda min lek!
Och när ni tröttnar på det så kan ni ju LECA med sådana här kulor istället.
