Nu har jag precis kommit hem från tandläkaren. Då kanske ni undrar vad som är nytt på tandläkarfronten? Jo, det ska jag berätta för er. När jag kom innanför dörren så möttes jag av en touch-display som bad mig att checka in mig själv. Jag frågade kvinnan i receptionen om incheckningen kom upp på Facebook. Jag fick en sur blick till svar, vilket jag tolkade som ett nej. Så jag knappade in mitt personnummer och gick och satte mig på en stol. Där satt jag och funderade över hur säkert detta "checka in dig själv utan legitimation"-system egentligen är, men innan jag kommit fram till något vettigt så var det plötsligt min tur.

I vanlig ordning hade jag sjuk otur och hamnade i undersökningsrummet längst bort. På vägen dit gick vi förbi ett rum där en tant låg och blev hamrad i munnen. För varje slag hon fick så hoppade hennes ben till i stolens ände. Jag ville först fråga min tandhygienist om jag möjligtvis kunde få stanna och titta lite, men eftersom mitt förra försök att verka lustig inte gick så bra så lät jag bli. Väl framme i mitt rum så fick jag lägga mig ner i stolen. Jag tittade upp i taket. Mumin och Lilla My tittade skadeglatt ner på mig. "Flina på ni, era jävla finnjävlar! Till skillnad från er så får jag gå härifrån!", tänkte jag som den mogna 24-åring jag är.

Sen började tandhygienisten titta på gamla röntgenbilder på mina tänder. Vi började prata lite om mina tänder (sjukt otippat!):

Jag: Du... Får alla visdomständer? För jag har inga!

Hon: Nej, det är väldigt olika. Visdomständer håller på att utvecklas bort. Vi behöver egentligen inte dem och om kanske 1000 år så är det nog inga som har dem alls.

Jag: Hehe... Då är jag lite före i utvecklingen alltså? Man skulle kunna säga att jag är lite bättre än alla andra va?

Hon: Som sagt, det är väldigt olika... 

Här förstod jag att jag hade trampat på en öm tå. Uppenbarligen hade hon käften full av visdomständer själv. Så man kan ju inte direkt klandra henne för att bli bitter. Det hade jag också varit om jag hade haft lite för mycket gemensamt med neandertalarna. 

Idag var jag hemma hos min syster i några timmar för att passa ungarna. Jag är deras nanny call, något de infört för att jag inte ska känna mig ledsen över att jag inte är någons booty call, skulle jag tro. Men hur som helst. När ungarna plötsligt däckat (Folke tvingade jag att däcka genom att köra en napp i käften på honom och bädda ner honom i hans säng medan Iris däckade självmant i en något udda position i soffan) så bestämde jag mig för att ta tag i småbarnsfamiljröran som rådde i huset. Hela diskbänken var täckt av enorma mängder disk. Till barnen har de en hel servis av färgglada plastskålar som de brukar servera diverse kladd i. På spisen stod en sådan färgglad skål med brunt kladd i. Jag var helt övertygad om att det var katrinplommonspuré (som barnen får för att deras bajs ska bli sådär mjukt och lättbajsat ni vet). Eftersom jag inte är så överförtjust i lukten av katrinplommonpuré (den påminner mig nämligen om föregående parentes) så tog jag snabbt skålen, skyndade mig att skölja ur kladdet i vasken och slängde därefter in den i diskmaskinen. Efter en stund var köket skinande rent och Kajsa blev mycket nöjd över resultatet när hon kom hem. Men säg den storasyster som är nöjd för evigt:

Jag slutade min sommarpraktik i fredags. Det har varit en spännande och otroligt rolig sommar. Jag valde att satsa all tid på mitt jobb och lägga bloggen på hyllan. Det fanns helt enkelt inte tid och kraft till både och. Sen har kanske bloggpausen varit skönare för mig än för er, men kom igen, ni har ju faktiskt Kissie också!

Den här helgen ska jag bara vila upp mig (läs: dricka öl). På måndag ska jag till tandläkaren och på tisdag har jag upprop på kursen jag ska läsa i höst. Tandläkarbesök har alltid varit sjukt bra bloggmaterial, så jag lovar att jag uppdaterar på måndag. Och upprop har också bloggmaterialspotential.

Idag är det lördag. Jag har inte kommit ur min pyjamas än. Det ser ut ungefär såhär:

- Det är inget fel på mina händer. De ska se ut så.