Ursäkta, men jag har faktiskt NAMNSDAG idag. Och jag har bara fått EN grattiskommentar här på bloggen. You totally suck!

Idag lagade jag gul mat till middag. Jag kokte CousCous och Bulgur (Asså ska det vara stora bokstäver i början? Jag menar, det är ju namn?) (OBS: detta medför inte att ni kan döpa era barn till "CousCous" eller "Bulgur" med argumentet "Det stod på BoelBitars blogg att det ÄR namn!") i en kastrull och stekte kyckling, gul paprika och majs i en stekpanna. Sen slevade jag ner kycklingröran i CousCous/Bulgur-kastrullen och kryddade skiten ur allt med curry (Jag rörde givetvis om också, om någon undrar!). Så nu är all min mat väldigt gul. Jag glömde att ta en bild, men det ser ut ungefär såhär:

Nu ska jag ge mig ut på en promenad. Eller, som det lite tuffare heter: en powerwalk. Det är ganska löjligt egentligen hur vi använder oss av engelska låneord jämt och ständigt. Inte hade vi väl sagt "kraftpromenad", eller hur? Det är precis som att man redan i förväg vill försäkra alla om att man tänker gå skitfort, slänga med armarna och se allmänt arg ut.

- Ta på dig snabba skor

- Ta med karta, kompass och nödraketer

Det var allt. Ut och gå med er nu!

Idag ska jag sitta hemma och läsa. Jag har en bok som handlar om kommunal mark- och vattenplanering och sen har jag tusen miljoner rapporter som handlar om "vatten övrigt". Ja, det var det bästa samlingsnamnet jag kunde komma på när jag skulle sätta in rapporterna i en pärm med register. Min fantasi works in mysterious ways. Ibland finner den inga gränser och andra gånger, som denna, så finns den inte alls.

Förresten, idag ligger det ett tunnt tunnt lager snö här i Trelleborg. Det är jätteroligt, för den senaste veckan har massa människor (de som tillhör den lägre IQ-percentilen, if you know what I mean) på min Facebook skrivit om att det snöar - när det typ varit lite snöblandat regn (ratio 1-99)! De kan liksom uppdatera sin status klockan elva på kvällen (när det är mörkt som i en gruvarbetares rövhål) att det snöar - när det är 10 plusgrader ute. Det lilla de ser hade liksom lika gärna kunnat vara ett resultat av att hemtjänsten skakar en psoriasisdrabbad vårdtagares sängkläder ut genom fönstren på våningen ovanför. Men igårkväll när det faktiskt snöade eller idag när snön faktiskt ligger till allmän beskådan på marken - skriver någon om det då? Nej! Jävla idiots...

Igårkväll passade jag mina syskonbarn. Det är alltid en väldigt spännande upplevelse. De är så olika varandra, Iris och Folke. Iris är väldigt ordentlig och berättar hela tiden för mig vad jag ska göra och berömmer mig om jag gör något bra. Igår fick jag till exempel beröm för att vällingen var lagom varm (det känns så tryggt att vara 24 år och få bekräftat av sin 3-åriga systerdotter att man kan använda en microvågsugn). Folke däremot har inte riktigt hunnit utveckla några bra egenskaper än, vilket troligtvis beror på att han har en tendens att trilla in i väggen och slå huvudet med jämna mellanrum.

Sen finns där vissa skillnader i hur de beter sig också. Iris, till exempel, försöker ofta skada Folke medan Folke ofta försöker skada sig själv. Det första innebär i princip att Iris övergår från att leka med sina leksaker till att slå dem i Folkes huvud. Men med tanke på att Folke självmant härdar sitt huvud genom att banka det i väggen så är bieffekterna av Iris handlande försumbara. Folke själv däremot testar allt som kan göra ont på sig själv istället. Som igår till exempel när jag skulle byta blöja på honom innan han skulle gå och lägga sig. "SLUTA DRA SÅDÄR I SNOPPEN!" vädjade jag förtvivlat om och om igen under blöjbytet. Ibland slängde jag in "den kan gå av" också. Men det sa jag lite tystare eftersom att jag inte var helt säker på om det var sant.

Det är, som ni förstår, inte helt lätt att passa mina syskonbarn. Så då tror ni kanske att jag ofta misslyckas? Inte då! Jag har studerat barnen noga och lärt mig att främja de bra sakerna (t.ex. att Folke sitter still) och parera de dåliga (t.ex. att Folke börjar röra på sig). Kajsa däremot har blivit lite blind för sina barns för- och nackdelar, vilket troligtvis är ett resultat av "jag älskar mina barn precis som de är"-syndromet. Vad som då händer är att hon slappnar av i sina barns närvaro och följande kan inträffa:

Precis innan jag skulle gå hem imorse så hade Folke dragit ur massa sågspån ur kaninens bur. Kajsa gick till garderoben under trappan för att hämta en kvast. Precis när hon öppnat dörren behövde Iris hjälp med något i vardagsrummet så Kajsa gick dit istället. När hon kom tillbaka till garderoben fick hon tillfällig blackout och förstod inte varför dörren stod öppen. Hon stängde den, gick mot köket och kom på att just det ja, hon skulle ju hämta en kvast. När hon kom tillbaka till garderoben och öppnade den möttes hon av en förvirrad Folke som satt i mörkret på golvet och tittade upp på henne.

Jag har haft världens jävla bajsvecka vad gäller bussåkande. Det är så illa så att jag funderar på att starta en bussblogg, men då jag knappt kan förvalta den bloggen jag har så låter jag den tanken förbli vad den är. En tanke, alltså, för er som inte fattade det.

Jag hatar verkligen vissa typer av människor på bussen. Och jag ska vara ärlig. Med "vissa typer" så menar jag medelålders (alternativt white trash-mammor) och uppåt. I denna kategori hamnar följande:

- De som passar på att röka preciiis innan de går på bussen och sedan sitter och hostar på mig

- De som sätter sig bredvid mig i en halvtom buss där det fortfarande finns helt tomma rader kvar

- De som förbereder sig för avgång, cirka 5 minuter innan bussen stannar, genom att halvsitta på mig

Ni borde skaffa bil. Fattar ni det? Att åka kollektivt är till för oss unga som är socialt kompatibla, sköter oss på bussen och inte förpestar tillvaron för våra medmänniskor. Vi som bara sitter där för oss själva alldeles lugnt och lyssnar på vår musik. Som helt utan att störa någon nynnar tyst för oss själva och trummar lite småtrevligt på ryggstödet på sätet framför. Vi som bara vill ha en mjukstart på morgonen genom att ringa upp en vän och säga "Mmm...", "Ja..." och "Amen jag veeeet!" i 20-25 minuter.

Nu har jag duschat och ska gå och lägga mig. Egentligen ska man inte lägga sig med blött hår. Jag har aldrig riktigt förstått om det beror på att man kan bli förkyld eller om håret kan mögla.

Imorgon ska jag upp tidigt. Jag har börjat på mitt examensarbete och fick idag reda på att jag blivit tilldelad en alldeles egen arbetsplats på kontoret. Det är ett höj- och sänkbart skrivbord. Trycker man på uppknappen så åker bordet uppåt och trycker man på nerknappen så åker bordet neråt. Tyvärr finns det inte fler effekter.

Igår skulle pappa skruva upp lite grejer till mig på mina väggar. Det ena var en vit träskiva (den jag köpte igår) (det var en spillbit som kostade 80 kronor inklusive kapningspriset på 5 kr/snittet) som skulle sitta på min hallvägg som i sin tur skulle hålla uppe min hatthylla. Det andra var en DVD-hylla i vit metall.

Att snickra med pappa är en ganska krävande process. Ni förstår, trots att det är pappa som gör jobbet så har han ändå vissa krav på mig. Nedan följer en lista på vad som gjorde pappa vansinnig:

- Att min tumstock var i plast och hade centimetrar istället för tum

- Att jag sa "det här ser ut att vara en bra skruv!" när vi skulle välja ut en lämplig sort

- Att jag bara skrattade när han sa åt mig att måla träbitens bruna kanter vita

- Att jag sa "det ser bra ut, det är inte så noga!" när han försökta måtta in hatthyllan

Nästa gång jag behöver sätta upp något på väggarna så gör jag det själv. Det går faktiskt lika bra att spika/klistra/häftmassa upp saker. Man måste bara vara beredd på att behöva göra om det några gånger i veckan.

Idag har jag varit på Optimera. Optimera är en affär som säljer trä, spik och glass. Bortsett från Netto så har de alltså Trelleborgs mest otippade utbud.